Dags att lämna San Francisco för denna gång. Vi packade ihop våra saker och checkade ut från Columbus Motor Inn. Första stoppet för dagen var hos AAA [systerorganisaton till Motormännen] på Van Ness Ave. mitt inne i stan för att få lite gratis kartor över Californinen och deras stora tjocka hotellbok. Det visade sig att det numera var två böcker över Californinen, norra och södra delen. Gisses, vilka tegelstenar.
Dagens utflykt var till Muri Woods som är en nationpark norr om San Francisco som består av en enorm Redwood-skog, enorma träd! Men för att komma dit så körde vi över röda Golden Gate bron. Stannade givetvis på utsiktsplatsen på andra sidan och knäppte kort.
Det var riktigt kyligt inne bland jätteträdden. Inte så konstigt, solen når knappt ner till marken här inne bland de enorma träden. Fascinerade är det allt, även om jag var här 1998. Följde med på en guidad tur och fick hör lite historia om parken och dess jättar till invånare.
Låg bra till i tid så vi beslutade oss för att inte övernatta norr om San Francisco utan köra ner mot Gilroy som var vårt nästa mål. Stannade dock vid Serramonte Center för att äta. Lunchen intogs på Marie Callender's som har världens godaste pajer. Någon sådan blev det inte idag utan i stället blev det en Ceasarsallad med chicken strips och ranch dressing. *I'm in heaven* Jag bara älskar detta! *mums*
Ett snabbt stopp på Target bara innan vi gav oss iväg söderut på 101 South ner mot Gilroy. Kors i taket, vi körde hela vägen ner till Gilroy Outlet och hittade ett hotellrum på närliggande Comfort Inn för endast $59 plus tax. [Hutlöst dyrt egentligen men billigt i jämförelse med SF-priserna!]
Blev besviken på Gilroy Outlet. En massa affärer men hittade ingenting som var någonting att ha direkt. Blev två t-shirts hos Gap, that's it! Blev billigt på så sätt i alla fall. :o) Var i alla fall där tills de stängde. Därefter letade vi oss tillbaka till motellet på andra sidan motorvägen. Blev ett stopp på Burger King först där vi inhandlade middagen, som intogs på äkta amerikanskt sätt, d.v.s. framför tv:n.
Hur resan över var? DRYG! Först 1,5 timme ner till Frankfurt i en Boeing 737. Kändes snudd på som att sitta i en sardinburk. Tack och lov blev det bara vi två på tre säten så vi kunde bre ut oss lite bättre i alla fall.
Börjar bra... kommer iväg nästan 30 minuter för sent från Landvetter. Frankfurts flygplats hinner vi inte se särskilt mycket av, toaletten i stort sett bara. Checkar in och blir sittande vid gaten en stund. När de ropat upp att familjer med barn och handikappade kunde gå ombord samt till och med rad nummer 5 (utav 56) så var det inte särskilt många kvar.
Då bestämde vi oss för att gå ombord trots att vi skulle sitta på rad 33! Ha, tyskar och amerikaner är INTE särskilt "lydiga" för planet var nästan fullt. Knäkade ner oss på våra platser sen hade vi bara drygt 11 timmar framför oss i sardinburken nummer två. Detta var en Boeing 747 och en betydligt större maskin. Hur fasiken får en "normal" stor amerikan plats i dessa stolar? Visst, varken Klas eller jag är några anorektiker men knappast sååå stora heller , men nog f-n var det en aningens trångt. När man inte ens får palts med axlarna inom "ramen" för ens egen stol, jag då blir det trångt. Klas konstaterade att man nog borde vara 1,70 m lång och väga max 50 kg för att få plats.
Maten då? URK säger jag bara! Efter att ha klivit upp 03:45 hemma i Borås, lyckats klämma ner en mini Yoggi jordgubb (1 dl) och en torr brödbit så var vi en aningens hungriga. Klas valde kyckling och fick några fyrkantiga kycklingbitar i en genomskinlig sås med broccoli och lite ris och jag fick något som skulle föreställa pastaknyten i en örtsås. Gott, nej, inte det minsta. Mätt? Ha, trodde du verkligen det? Nästa måltid blev pasta (jippi, igen för min del!) som bestod av övervärmda penne med lite tomatsås, gröna ärter och någon seg oätlig svamp som påminde om gummi. Var någon sorts låbärsmouse till efterrätt och den var i alla fall auml;tlig.
Väl nere på marken så inser vi att de nappast kan ha ändrat till sommartid (när gör de det då?). Sedan väntade ett evigt köande! Väl igenom tullen så stod väskbandet stilla. *gulp* Ja, där står första väskan. Klas hinner gå några steg till och där står väska numemr två. :o)
Ut genom tullen och sedan iväg till shuttleb ussen som tog oss till hyrbilsstället. Hallå, så här såg det inte ut sist! (ha, var visserligen sommaren -98). Nu finns alla hyrbilsfirmor på ett och samma ställe. Tar hissen upp till plan 4 där ALAMO finns. Ett garage med en massa bilar, men vilken är vår? Hittar en kille och frågar. Inser att vi genade lite för mycket.
Vi var visst tvungen att checka-in på nedre botten. Hissen ner igen och lite köande igen. Väl med rätt papper i handen var det bara att ta hissen upp igen. E32 - där har vi vår bil. Va en MITSHUBISHI, inte ens en amerikansk bil...
Styr ut mot Highway 101 North mot downtown. Ha, detta går ju som smort. Styr in oss på Market Street och vidare ner till Columbus. Där, på vänster sida ligger vårt motell. Parkerar och går in för att se om vi kan cheka in. Nope, är för tidiga (12:45). Återkom efter 15 fick dock lämna bilen på motellets parkering vilket vi gjorde.
Styrde stegen ner mot Fisherman's Wharf för att fördriva tiden och få lite mat i magen. Känner mig så hemma igen, stormtrivs!
Älskar verkligen den här staden! Bara någon vecka innan vi åkte dit så brann ett stort hus [som skulle bli ett nytt lyxhotell] bredvid The Cannery ner och det var därför en hel del avspärrningar och vakter utsatta. För att stilla hungern intog vi en äkta amerikansk lunch, d.v.s. hamburgare, pommes frites och läsk! Här var det jättemuggar med gratis refils [* gratis påfyllning som det är i stort sett över allt i Californinen på snabbmatställen].
Mätta i magen fortsatte vi vår promenad bland turister och sevärdigheter. Trötta i fötterna återvända vi till vårt motell någon timme senare och fick checka in.
En dusch, lite vila och sen ut igen. Vi lämnade hyrbilen vid motellet och tog bussen upp till Union Square. Besökte bland annat St Francis Hotell som är ett av SF:s finaste och dyraste hotell man kan på bo. Blev även en Caramel Macchiato på Starbucks. Som jag har längtat efter deras kaffe! *mums*
Trötta och glada tog vi bussen hem till Columbus Ave. med sitt Pyramidformade hus som var vårt riktemärke de första dagarna.
Detta kommer bli en alldeles underbar semester! Jag är så himla glad över att vara tillbaka och att jag får dela detta med Klas. :o)
| Sön | Mån | Tis | Ons | Tors | Fre | Lör |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 |
« dölj kommentarer