Har hunnit avverkat mitt andra besök på Akuten sedan jag flyttade till Borås. Första gången så hade jag blivit klämd mellan dörrarna i en spårvagn i Göteborg [fel på automatisken i dörrarna som gick igen med mig emellan] och andra gången inträffade igår.

Efter att ha haft ont i magen och kramp som strålade ut i ryggen i 12 timmar utan att någon hjälpte och efter samtal till sjukvårdsupplysningen inte mindre än två gånger fick jag nog och vi åkte upp till Akuten som snudd på är ett stenkast bort bara.

Att undersöka om det möjligen kunde vara något annat än min eventuella magkatarr intresserade aldrig läkaren. Vad mina blodprover visade fick jag inte heller reda på, bara att de inte var optimala. När han skulle börja berätta vad det var så hittade han inte orden och struntade i det helt och hållet. Hans enda svar var bara att jag måste kontakat min läkare på vårdcentralen för vidare utredning [no kidding!]. That's alles!

Sen fick jag höra att jag inte skulle oroa mig. Mmm, lagom lätt när man inte får något svar... för övrigt så hade jag nog inte sååå ont som jag inte skrek högt när han tryckte mig i magen och slog mig i ryggen. Herre gud, jag skriker inte högt hur ont det än gör... Det struntade han fullkomligt i. Jag har hört för att jag ser väldigt frisk och pigg ut, även om jag har över 40 graders feber, likaså när jag hade dubbelsidig lungsäcksinflamation och vätska i lungorna när jag var 14 år. Jag har hört det förr med andra ord.

Hur som helst, 5 timmar senare kom jag alltså ut med ett nytt recept på något Losec-liknande preparat, denna gången dubbel styrka och en order om att kontakta vårdcentralen. Just det, fick en spruta med Voltaren också mot smärta som hjälpte föga. En aningens tröstlös med andra ord.

Har ringt VC och har tid på torsdag morgon. Återstår att se vad som händer då. Det sjuka är ju att jag inte mår toppen även fast jag äter tabletterna, visst, jag slapp de värsta kramperna, men inte själva obehagskänslan i mellangärdet/övre delen av magen. Äter riktigt gör jag redan [ja, lite fusk är det väl ibland...] men det är väl stressen i första hand som är boven i mitt drama och den är jag tyvärr inte chef över själv.

Mestadels är det jobbsituationen som stressar mig, att inte bli anställd längre än 1 år i taget och aldrig veta om man har jobb nästa läsår är enormt enerverande för min del. Dessutom kan jag aldrig läsa för att bli behörig lärare, inte SÄL-projektet som är framtaget för akademiker i alla fall. Jag saknar 4 års arbetslivserfarenhet inom min bransch, lärareyrket räknas inte... Moment 22 med andra ord. Frustrerande som tusan! Får besked i juni om jag har jobb i augusti eller ej.

Har i alla fall lyckats koppla av ganska hyfsat nu ikväll. Lämnade jobbet kvar på jobbet helt enkelt och åkte hem. Har tyvärr sträckt mig lite i nacken nu ikväll. Har värmt vetekudden och ska bänka mig framför tv:n lagom till Cityakuten strax.

Som om det varit tyst här senaste veckan så beror det dels på att jag haft anfall både i torsdags och sen från lördagkväll till söndagkväll [det längsta hittills, de brukade klinga av efter någon timme i början, nu är det inte alls så länge!], dessutom som har Bostream strulat hela förra veckan. Vi förlorade vår uppkopling så gott som dagligen och nu försvann det hela helgen. Frustrerande som tusan!