Den senaste veckan har det känts som om jag haft klippkort på akuten. När jag var där för inte mindre än tredje gången på en vecka i fredags så fick kirugen jag träffade där nog och bestämde sig för att lägga in min på kirurgakuten.

Anledningen till mina magsmärtor är att jag haft en rad gallstensanfall på senaste tiden och de har bara blivit värre och värre och kommit tätare och tätare. Har gjort allt för att undvika att få några anfall, d.v.s. inte äta fet mat, ingen rökt mat, starkt kryddat, äpplen, skaldjur, ägg, mintgodis m.m. men har ändå fått en rad anfall. Numera har jag t.o.m. fått anfall när jag endast ätit lättfil och grovt bröd med lite mini-lätta på. Allt annat än roligt med andra ord då det gör ont som f-n. Till slut blir man lite desperat när man inte kan äta någonting, variationen blir inte den största med andra ord. Är milt sagt less på filmjölk vid det här laget.

För att backa bandet lite så blev det alltså akuten i fredags igen, tyvärr kom jag in precis innan tre bilolycker vilket gjorde att de knappast hade tid med mig och mina magproblem. Fick träffa en stressad kirurg som snudd på var rent ut sagt otrevlig som hann slänga ur sig att han skulle lägga in mig efter att ha träffat mig i mindre än 5 minuter. Någon förklaring fick jag aldrig av honom och kände mig bara som ett enda stort frågetecken. Försökte få tag på en sjuksköterska för att få något kramlösande så att själa anfallet skulle släppa. Jag hann prata med inte mindre än tre olika sjuksköterskor utspridda på några timmar utan att jag fick något kramplösande. *suck* Hann även få prata med kirurgen i någon minut och fråga varför jag skulle läggas in. Fick förklaringen att jag inte kunde ränna på akuten snudd på dagligen och att det faktiskt inte var akutens problem längre i så fall utan en kirurgavdelnings som fick ta hand om mig. Men någon operation var det knappast tal om nu då det var fredag eftermiddag och sånt gör vi inte under helgerna...

Varför då lägga in mig kan man ju undra? Fick löfte om att jag troligen skulle få permision under fredagkvällen. Sedan återstod ännu mera väntan och till slut hamnade jag ute i väntrummet på akuten då mitt rum behövdes. Skulle få komma upp på avdelningen inom en halvtimme var det sagt. När det gått närmare 1,5 timme så började jag fråga mig vad tusan jag fortfarande gjorde kvar i väntrummet. Fick äntligen komma upp på avdelningen där jag bara kände mig som ett stort frågetecken då jag inte fått någon vidare information.

Fick reda på att jag fick åka hem efter att jag ätit lite och sett hur magen reagerade på det och en order om att komma in igen vid 8-tiden igår morse. Sagt och gjort, ännu en tallrik med filmjölk och en macka och sedan fick jag äntligen åka hem igen. Fortfarande unde något mot själva gallstensanfallet. Vid det här laget hade anfallet klingat av av sig själv och jag ville mest bara hem.

Tankarna snurrade för fullt i huuvdet, grejen var just den att vi skulle ha inflyttningsfest igår så jag gick mest och funderade på om jag skulle ha is i magen och hoppas på att jag skulle få åka hem efter provtagningen eller om vi helt enkelt skulle ställa in allting.

Åkte hem och avvaktade på hur magen skulle sköta sig. Den höll sig på mattan och jag slapp något riktigt anfall även om den inte är riktigt i toppform fortfarande. Fick sova hela natten vilket kändes ljuvligt. Åter tillbaka på kirurgakuten och ny provtagning strax efter 8-tiden igår morse. Sedan var det bara att slå sig ner i dagrummet och vänta, vänta och åter vänta lite till. Läkaren som skulle gå ronden var sen, inte så lite heller. Det var sagt att han skulle komma 9:15 men först 2 timmar senare kom han. Efter en snabb undersökning så konstaterade han att min mage var alldeles för bra för en operation nu och mina värden tydde inte på att det skulle vara en inflamation vilket betyder akutoperation. Tack och lov säger jag, för hade han opererat så hade jag haft en ca 15-20 cm långt ärr tvärs över hela magen, nu blir det i stället titthålsoperation och endast fyra små cm-långa ärr. Vad han däremot kom fram till var att operationen bör påskyndas som jag haft så täta anfall nu på senaste tiden. Fram tills operationen är jag hänvisad till akuten om jag för nya anfall. Jag kan inte stanna hemma då det kan bli en inflamation och då är det akutoperation som gäller. Känns lagom skoj för närvarande med andra ord.

Hur som helst så fick jag ju åka hem igen och därmed var inflyttningsfesten räddad. Det fick bli en jäkla rulle när vi väl kom hem då i stort sett alla förberedelser hade jag inte kunnat göra som jag tillbringade fredagen på akuten. En anningens stressad hoppad jag in i duschen ca 30 minuter innan de första gästerna plingade på dörren. Nackdelen med att vara livrädd för att få nya gallstensanfall är att jag själv knappast kunde äta någonting igår. Allt som kunde tänkas innehålla en endaste skvätt grädde eller cremé fraiche var inte att tänka på, så där med ingen tårta för min del.

Magen har hållit sig relativt lugn sedan i fredags, även om den är orolig så att säga. Så ni som funderat på vad tusan det varit som spökar med min mage vet nu vad tusan det är frågan om. Inget livshotande med andra ord, men det gör ont som f-n vid ett anfall. En operation känns ju aldrig rolig, men att ha det så här är ohållbart.

Orken är nere på noll med andra ord, kanske inte så konstigt när man inte kan sova på nätterna p.g.a. anfall plus den starka smärtan formligen tar musten ur en. Så är jag lite trött och inte mitt fullt lika glad och trevliga jag så vet ni varför.

I morgon kommer förresten tvåorna som går Informationsteknik tillbaka från sin praktik. Ska bli riktigt roligt att höra hur de har haft det. Några har jag ju träffat under tiden och fått mailförfrågningar från o.s.v. Men långt ifrån alla har jag hört hur det har gått för. Ska bli riktigt spännande med andra ord.

Annars hoppas jag att magen håller sig lugn så att jag kan träna den här vecka. Förra vecka hann jag aldrig med det då jag ständigt och jämt satt på akuten känns det som.

Hoppas bara innerligt att jag kan få en operationstid snart, vill gärna kunna äta lite tårta på min egen födelsedag som är är om 1,5 vecka... Tack för presenttipsen, alla typer av spa-grejer vore toppen, men det känns lite långt att åka till Varberg eller Göteborg. Det enda jag har på min lista för tillfället är någon minihårddisk, typ Flash Trax, som kan läsa CF-kort så att jag kan föra över mina bilder från digitalkameran när vi är ute och reser. Allt för att slippa ha femtielva minneskort med mig samt att inte behöva tänka på att minneskorten kan ta slut så att säga innan vi väl är hemma igen. Min tanke är nämligen att lämna alla andra kameror hemma i sommar och enbart ta med mig digitalkameran. I så fall vill jag kunna ta med största möjliga upplösning för att kunna göra bra papperskopior av de bilder man vill ha.

Något annat som står på listan är styrketräningshandskar. Har dock inte hittat någon modell som känns bra. Casells provade jag men när t.o.m. XS kändes för stora så är något galet. Troligtvis var det för herrar, eller så var bara modellen väldigt skum?!? Hittade även ett par från NIKE men där var XS [som för övrigt var den enda storleken som Stadium hade kvar] på tok för små. Dem kunde jag inte ens få på mig, ens med lite våld. Inte att tänka på med andra ord. Sedan var väl önskelistan i princip slut...

Visst, utemöbler och en gasolgrill behöver vi också, men det känns inte så lämpligt kanske att önska sig det i slutet på mars månad, eller?!? Så lite fler presenttips mottages fortfarande!