Upp tidigt för att slänga mig på telefonen och ringa till kirurgmottagningen för att höra vad tusan jag skulle göra med mitt sår. Hänvisad till distriktssköterskan på vårdcentralen i första hand. Nytt telefonsamtal där jag snällt knappade in mitt telefonnummer och blev sedan uppringd drygt 20 minuter senare [gick med en himla fart i morse, brukar ta betydligt längre tid] och hade en tid redan en timme senare.

Iväg ner till vårdcentralen där man tvättade rent såret, konstaterade att det inte var infekterad men att det skulle bli ett väldigt fullt ärr. Det hann distriktssköterskan med att säga en si så där 10 gånger på de dryga 10 minuterna som jag var där. Himla psykologiskt och bra... Tejpade igen såret gjorde man inte heller, det var ingen idé ansåg man. När jag ringde kirurgkliniken för att höra vad jag skulle göra med mitt fula ärr så tyckte att man nog allt skulle ha tejpat igen såret i alla fall. Och här sitter jag emellan med mitt sår som kommer bli ett så fullt ärr.

Ärret kan man i alla fall inte gör något åt förrän tidigast om ett år när det nuvarande har läkt och man ser hur fullt det egentligen blev. En aningens egotrippat kanske med tanke på att det bara är jag själv och Klas som lär se det överhuvudtaget, men ändå. Det känns som om det får vara nog nu liksom, att de inte ens kan sy ihop ett litet sår utan att det ska jävlas. Men det är väl jag som jävlas, eller rättare sagt min kropp som inte gillar tråden som de sydde med och därmed stöter bort den eller något liknande. Så nu sitter jag här med ett sårhål som sköterskan så fint döpte det till. Ska tillbaka på fredag för att kolla så att det inte har blivit infekterat. Behöver jag säga att jag är arg, ledsen och förbannad?

Nu över till något annat, nämligen soffhistorien [visserligen något annat som också irriterar mig något enormt!]. Vi fick vårt tygprov idag, japp, en enda ynka tygbit fick vi med posten idag. Vi som skulle få flera olika att välja bland. Den tygbit vi fick var väl det närmaste färgmässigt men kvalitétsmässigt inte ens i närheten.

Blev en tur ut till Mio där vi konstaterade att vi inte vill ha något annat tyg och ingen annan färg heller. I så fall väljer vi hellre den vi har. Så nu väntar vi på att någon från Sverige ska åka ner till fabriken för att klippa ut en tygbit och märka upp en av rullarna till oss och sedan får vi godkänna färgen innan de tillverkar en ny soffa. Men det lär dröja några veckor för det var ingen som skulle åka ner än på ett tag. *suck* Någon nere på fabriken i Polen var tydligen inte duglig nog att klippa ut en bit och märka upp en rulle med mitt namn, men de är dugliga nog att göra klart soffan sen. Känns något tveksamt må jag säga... Kanske inte så konstigt då att ryggen var trasig och det var vita blekta fläckar på den vi fick nu, eller?

Nu över till något roligare, läste hos Siv i hennes Bokdagbok om något roligt som hon i sin tur hade hittat hos r2 som i sin tur hade hittat det hos någon annan.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning

2. Öppna sidan 23 i boken

3. Leta upp femte meningen på den sidan

4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner

5. Lägg gärna till bokens titel och författaren

"07:15: Växlingen mellan jobbet och hemma är ibland så abrupt att jag kan svära på att jag hör kugghjulen knirka i hjärnan."

Taget ur 28 timmar på ett dygn. En karriärmammas dagbok av Allison Pearson.

Det var den senaste boken jag läste. Har funderat på att ta upp min bokdagbok igen men måste få tummen ur och fixa i ordning en layout och det rent tekniska först i så fall. Saknar den lite! Kan rekommendera boken om du vill ha en lättsam, något stressande bok men som bjuder på ett och annat skratt.