I morgon börjar allvaret igen, sommarlovet är slut och jag ska tillbaka till jobbet.

Det är med blandade känslor, skönt att få lite vardag över det hela igen, men var den tvungen att komma just nu när det fina vädret äntligen kom?

Jag hade nog hellre bytt ut ledigheten i juni mot jobb och jobbet i augusti mot ledighet. Varför går inte det tro? Det gör det väl, men då får jag nog se mig om efter ett annat jobb helt enkelt.

I morgon är det upprop i hörsalen 8:30 därefter är det egen planering som gäller. Tisdag och onsdag är det kompetensutveckling i programlaget, torsdag kompetensutveckling på högskolan [gäller alla lärare inom Borås Stad], och fredag mer egen planering.

Tror jag nöjer mig med att ha schemat någorlunda klart för en vecka i taget, kroppen är inte van att leva efter schema än. Packar ner matlåda och tar med mig träningskläderna. Planen är att åka direkt till gymmet efter jobbet i morgon. Hoppas fläktarna fungerar bättre nu än i sist jag var där. Nu i veckan så vart man nämligen genomsvettigt på nolltid, det visade sig att fläktarna inte riktigt fungerade som de skulle.

Dags att hoppa in i duschen nu så kan man sova några minuter längre i morgon. Dags att ställa väckarklockan igen. Visserligen har jag haft den ställd nästa varje dag de senaste veckorna, allt för att inte sova bort hela dagen. Varför gjorde jag det kan jag ju undra just nu? Det hade nog varit smartare att ha sovit lite längre då i stället. Majoriteten av dagarna regnade det ju ändå. Ja, ja, det är lätt att bli efterklok.

Mitt första betalda sommarlov gick på tok för snabbt och jag hann inte med ens en fjärdedel av allting som jag hade trott att jag skulle hinna med. Satsar på höstlovet nu i stället. Trist nog är det inte förrän första veckan i november, just nu känns det oändligt långt bort.