Sent om sider är det kanske dags att skriva ihop några rader om hur det var i London. Första gången jag/vi besökte staden även fast jag tillbringat ett antal timmar på Heathrow tidigare men har aldrig haft tid/tillfälle att ta mig in till London.

Hur som helst, nu var det dags och som vi ville hålla lite i pengarna så blev det flyg över med Ryan Air från Säve. Jisses vilken minimal flygplats men vi kom ombord planet och lyfte 10 minuter innan utsatt avgång och landade ännu tidigare. Sånt är alltid trevligt! Mer tid över i London.

Tog Stansted Express in till Liverpool St. Station och sedan t-banan vidare till Queensway där vårt hotell, låg och det första vi möts av är att de inte kan hitta vår beställning som gjordes via deras egen hemsida 1,5 månad innan vi ens skulle åka. De letade, letade lite till och trots att jag hade ett bokningsnummer så gick det inte att söka på det utan enbart namn. Idiotiskt system!

De letade lite till och frågade om det verkligen var bokat i mitt namn och visst var det så. Vi fick sätta oss ner och de letade lite till. Efter ett tag kommer receptionstjejen fram och frågar var Klas heter och jag skriver ner hans namn och se där fanns vår bokning.

Han som var manager för hotellet var en äkta mansgris, har inte sett maken till något liknande på bra länge. Han tilltalade endast Klas, Klas fick skriva in oss och i deras egna bokningspapper så stod det mycket riktigt booked by: Ms Maria Nilsson. Bra underligt att de inte kunde hitta vår bokning då kan man tycka...

Klas stod endast med som gäst så att säga. Bra skumt och ännu skummare attityd hade managern. Han tittade inte ens på mig, än mindre tilltalade mig med ord. Ännu mer komiskt blev det när allting skulle betalas på mitt VISA-kort...

Hur som helst, rummet var helt okej och trots att jag mailat och bett om ett rökfritt rum så nog stod det en askkopp i rummet. Tack och lov så luktade inte rummet så det fick helt enkelt vara.

Lämnade packningen och började gå upp mot Notting Hill. Strövade omkring lite där men hittade tyvärr inte den blåa dörren som finns med i filmen Notting Hill. Å andra sidan hade vi ju inte en anning vart vi skulle leta efter den heller. Vandrade vidare och det började suga ganska ordentligt i magen varför det blev en något sen lunch som vi åt på Nandos som serverade himla goda kycklingburgare.

Mera promenerande, en vända längs med Oxford St., vidare ner mot Piccadilly Circus givetvis med kameran i högsta hugget. Gick gata upp och gata ner och fötterna började ömma ganska ordentligt. Middagen intogs på en restaurang som hette Garfunkel. Den behöver ni då verkligen inte uppsöka. Maten var totalt smaklös trots att vi beställde Chicken Alfredo som bör smaka en hel del vitlök, men inte då...

Promenerade vidare och stannade till på en Starbuck's och drack lite kaffe, åt en blåbärscheesecake som smakade gudomligt. Hur många points det var i den vill jag inte ens tänka på!

Tog bussen hem och efter att flippat runt på TV:n en stund gav vi upp allt vad tv-tittande hette. Det är bara att inse att hotellet inte erbjöd några roliga tv-kanaler. USA:s tv-utbud brukar vara bättre som sagt var. Sov som en stock!

Väckarklockan satt på ringning för att vi inte ska missa frukostbuffén som vi har betalat för. Trapporna ner i källaren där vi äter lite mjölk och flingor och någon baguett med marmelad på. Trapporna upp till vårt rum och gör oss i ordning för att ge oss ut på stan igen. Lite fönstershopping och en hel del turistande i form av att titta på diverse sevärdigheter. Hur som helst, dagen går och efter att ha varit inne en vända på Harrod's och vänt så hamnar vi på Pizza Hut på kvällen där jag äter en väldigt god Caesar Sallad. :o) Givetvis klämmer vi en kaffe från Starbuck's innan vi återvänder tillbaka till hotellet.

Fredag morgon och det är dags för oss att checka ut och sedan möta upp Klas familj som flyger in från Säve idag. Packar ihop och går ner för att checka ut. Än en gång samma manager som inte ens bemödar sig med att titta på mig. Det hela blir ganska komiskt när vi ska betala med mitt VISA-kort och jag räcker fram det men managern räcker Klas slipen för att skriva under. Tar ifrån honom pennan och skriver under. Undrar vad som hänt om Klas skrivit under med sitt namn på ett kort som tillhör mig? Skönt att slippa mansgrisen! Herre gud, vi lever inte kvar på 1600-talet...

Tar en buss som vi tror bör ta oss den närmaste vägen till nästa hotell men vi villade nog bort oss lite och fick därmed en sightseeingtur av London via buss på vägen dit. Vi kommer fram till nästa anhalt som är ett 5-stjärnigt hotell och det märktes verkligen skillnad mot det 3-stjäriga som vi bott på de föregående två nätterna.

Vi är tidiga men försöker checka in ändå. Möts av meddelandet att det är lite problem och att managern vill prata med oss, "men det är absolut inget farligt". Sitter ner i lobbyn och väntar och får sedan reda på att de är dubbelbokade och vill flytta oss till ett annat hotell inom samma kedja. Nu var vi uppe vid Holborn och skulle bli förflyttade ner till Tower Bridge. De uppgraderade oss både gällande rumstyp och till en full english breakfast från buffé, erbjöd oss skjuts om vi behövde och smörade som tusan. Varför inte då vara lite vänlig tillbaka så vi gick med på det hela.

Fick sedan åka privatbil till Liverpool St. station där vi skulle möta upp resten av sällskapet. Gisses vad man bli snurrig av att åka bil i London, först och främst vänstertrafik och sedan metoden att köra med full gas, tvärnit och så full gas igen...

Vi mötte upp resten av sällskapet, åkte till hotellet och checkade in. Trevligt hotell och stora fina rum med en massa roliga inredningstidningar. :o)

Vidare in mot stan då vi skulle på Mamma Mia redan 17:00. Först ett stopp på Pizza Hut igen då resten av sällskapet var sugna på pizza så det blev deras lunchbuffé. Sedan en kort promenad runt Piccadilly Circus och sedan bänkade vi oss på rad 10, parkett. Enormt bra platser! Nöjd med min bokning! :o)

Musikalen var fantastisk! Har aldrig varit med om att publiken, och då menar jag varenda kotte, står upp i slutet och sjunger, dansar och klappar händerna. Herre gud, den har i alla fall redan gått i 5 år! Enormt bra var det som sagt var. Det enda smolket var väl den italienska killen som satt bakom oss som satt och sjöng högt större delen av föreställningen. Han sjöng väl inte så där jättevackert om vi säger som så.

Sen förstår jag mig inte på folk som 1) kommer 30 minuter efter att allting har börjat?!?, 2) att man inte har stängt av mobiltelefonen fast de redan uppmanat alla till att göra det. Hur tusan kan man glömma? 3) ännu värre blev det när telefonen ringde för en kille precis framför oss och han har inte en aning om hur tusan han får tyst på telefonen. En aningens störande och väldigt pinsamt för honom.

Efter musikalen blev det en lång irrande promenad för att hitta något café som hade något lite matigare i form av en macka eller så. Vi irrade runt och efter att ha gått ifrån några ställen p.g.a. att de stängde, var för rökiga, inte hade några macker o.s.v. så hamnade vi på en Starbuck's sent om sider. Det roliga visade sig sen att om vi hade gått raka vägen så låg denna Starbuck's ca 2 kvarter från teatern. Vi kunde t.o.m. se skylten när vi kom ut på gatan från andra hållet.

Lördagen tillbringade med att leka turist på hög nivå. Blev besök på Madame Tussaud's med en hel hög andra turister, några turer med THe Big Bus, en massa promenerande, besök på Harrod's och inköp av munkar från Krispy Cream. Gudomligt goda men tyvärr hade de inte min favorit, Lemon Pie.

Middag på Angus Steakhouse där jag undrar vad tusan de har för serveringssystem. Är det mer regeln än undantag i London att man får in köttet och några minuter senare kommer potatisen in? I vårt fall så fick vi maten till slut och givetvis blev det fel på min order. Hade beställt kalvfilé men endast med rödvinssås och inte med pepparsås som det skulle vara också. Givetvis får jag båda såserna blanade och kyparen förstår inte riktigt varför jag klagar och kliar sig i huvudet. Ger upp och försöker äta men inser att det smakar verkligen bara peppar och det är något jag formligen avskyr så jag ger mig inte. Med de andra mumsar vidare väntar jag på maten. Får min mat men vad som kommer in är endast min övergrillade kalvfilé och ingen sås alls?!? Får min sås i en skål separat bredvid efter lite påtryckningar. Efter alla är mätta och nöjda begär vi in notan som aldrig vill komma. Servitörerna gör allting annat än ger oss vår nota. När den väl kommer så har de debiterat oss för en Coca-Cola för mycket vilket de rättar till men dricksen försvann någonstans vid sås-strulet.

Vandrar vidare och strosar runt lite och vi har våra funderingar på lite glass från Ben & Jerry men ingen har plats så vi återvänder tillbaka till hotellet.

Efter frukosten checkar vi ut och beger oss upp mot Oxford St. Har inga direkta planer men inser att något shoppande blir det inte då klockan bara hunnit bli 10:30 och alla affärer öppnar först 12:00 på söndagar.

Blir därför en extra runda med The Big Bus, en vända runt Buckingham Palace, senare lite hastig shopping och sedan iväg mot tågstationen coh flygplatsen. Kryllar av folk på flygplatsen och passkontrollen tar en halv evighet. Efter att ha köpt lite vatten inser vi att vi skulle ha varit vid gaten för närmare 10 minuter sedan. Bara att småspringa bort där de redan börjat boarda planet. PANIK, jag måste bara gå på toa innan och flera med mig. Springer på toa och hinner tillbaka och hittar 2 lediga rader med 3 stolar på varje.

Inser att det är ett helt annat plan som vi åker hem med. Här är det verkligen Ryan Airs färger, det är mörkblå skinstolar och själva plasten på stolen är illgul. Dessa stolar går heller inte att fälla ryggen på. Avskyvärt att behöva sitta spikrakt upp hela flygningen hem. :o(

Flygningen över var betydligt bättre då det var som ett "vanligt" flygplan. Hem kommer vi och landar lite innan utsatt tidtabell. Efter lite väntande på väskorna är vi ute allesammans med all packningen och packar in oss i bilen. Kallt som tusan och det är bara till att skrapa rutorna på bilen.

Hem kommer vi och jag blev ett par skor från Clarks rikare samt två tröjor från Next och en underbart gosig mjukisgiraff, numera mera känd som Sir Ryan. ;-)

För att sammanfatta det hela, det är roligt att ha upplevt London och skrapat lite på ytan men jag är helt klart mer än USA-älskare än London dito.

Men Mamma Mia var fantastisk! Har du möjlighet så se den. Själv kommer jag börja jaga biljetter till den svenska versionen nu.