Tanken var att sy upp en klänning i Malaysia eller Singapore inför bröllopet som vi ska på den 23/9. Hittade dock ingen skräddare som föll mig på läppen, samt att ingen av dem jag besökte hade något tyg som ens var i närheten av vad jag hade tänkt mig plus att de var hiskeligt dyra, en si så där 2000-3000 för en ganska enkel vadlång klänning. Tanken kom som en blixt från klar himmel, jag köper med mig tyg hem och syr den själv, så jäkla svårt kan det inte vara. Herre min gud, jag hade ju 5:a i syslöjd, ritade ett eget mönstratstickmönster efter en förlaga när jag var en 12 år eller något liknande. Så hur svårt kan det i så fall vara att sy en klänning?

Som min kropp givetvis inte är i proportion med mönstret så får jag börja med att rita om det och som jag känner mig grymt osäker så tänkte jag att jag syr en prototyp av ett gammalt lakan. Efter att ha nålat ut alla delarna så känner jag mig milt sagt svettig och undrar om jag har tagit mig vatten över huvudet.

Nacken värker som tusan och frågetecknen står så tätt packade uppe i mitt huvudet att en enda vettig tanke inte kan komma fram. Förvirringen är total. Måste i vilket fall som helst iväg och köpa mellanlägg sedan för det behöver jag när jag ska sy den riktiga klänningen. Dragkedja, fodertyg, tyg och sytråd är redan inhandlat, samt mönstret då som skulle vara ett lätt mönster att sy. Tjejen i affären visade lite snabbt hur man syr i en dål dragkedja och det lät ju enkelt och himla vettigt men hur tusan var det nu man gjorde?!? Och det där med sy i fodret... Ja, jisses, det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång om den här klänningen ska bli färdig i tid inför bröllopet. Bildbevis kanske kommer senare, beroende på hur allting artar sig...