Ibland blir man inte klok på att plugga på distans. Förhållandevis mycket sköts nämligen inte alls via distans så att säga. Idag var väl ett undantag då vi under v. 48-49 med avslutning idag skulle ha bedrivit ett nätseminarium. Som jag förstår det är det något slags litteraturseminarium och vi hade 5 olika frågeställningar som vi skulle utgå ifrån och sedan skulle varje deltagare även författa en egen fråga utifrån bokens innehåll.

För att uttrycka det milt så någon vidare diskussion har vi väl inte haft alls i min grupp. Några få inlägg, men ingen direkt baserad på de frågeställningar vi hade.

Jag har idag skrivt ner alla frågeställningarna och just postat mina inlägg. Vissa av dem är ju rena och skära fakata frågor = det finns inte så värst många sätt att besvara dem på. Andra kan jag mycket väl tänka mig att vi skulle kunna ha en dikussion kring, men det blir liksom ingen diskussion när majoriteten av gruppmedlemmarna knappt har varit inloggade på nätet.

Ja, ja, det är inte mitt bekymmer. Jag anser att jag har gjort min del av det hela. Som vanligt så överarbetas alla uppgifterna. Förutom detta litteraturseminarium så ska även en sammanfattning av boken skrivas och lämnas in efter nästa föreläsning.

Min stora fråga blir bara, VARFÖR gör vi detta? Vad lär jag mig av detta? Ännu roligare blir det när boken har handlat om yt- och djupinlärning. Ha, jag hamnar nog i ren protest på ytinlärning även om jag kan se lite dolda agendor med varför vi gör detta o.s.v. Men ändå, varför?