Det har varit lite mycket här ett tag och det såg länge väldigt mörkt ut. Deadline idag 24:00 gällande den första individuella metoduppgiften, 4-8 sidor skulle jag få ut mig och jag slet formligen mitt hår. Det stod helt stilla och det kändes ganska hopplöst i början på veckan.

Som en räddande ängel förbarmade sig två kollegor på jobbet som avsatte några minuter i tisdags till att bolla lite kring min metoduppgift och O som precis avslutade sina studier i januari kunde snart reda ut vad de egentligen efterfrågade. Det gick upp ett ljus om vi säger som så.

Sedan dess har jag knattrat ur mig 5 sidor text och förhoppningsvis så ska det väl finns något vettigt bland alla ord som blev skrivna.

Uppgiften är inskickad [flera timmar tillgodo] och jag har ännu inte fått nästa uppgift [får vi troligen på onsdag eller torsdag då vi ska ner till Göteborg igen vilket betyder att jag faktiskt inte kan göra så mycket mera än att läsa vidare i min metodbok. Ingen uppgift att skriva på, inga frågor att besvara eller något liknande. Det känns underbart! :o)