Vem tusan som kom på den roliga idén att låta fyra olika byråer designa om varsit nummer av Cap & Design skulle jag vilja ha ett långt samtal med efter att det senaste numret damp ned i min brevlåda idag.

Ska de kommande tre numren se ut på liknande sätt så funderar jag allvarligt på att kräva pengarna tillbaka för min prenumeration. Funderar även på att skriva ett mail till IDG och fråga vem tusan som godkände layouten för det senaste numret. Numret är enligt mig helt odugligt ur lässynpunkt. Det går inte att läsa helt enkelt!

För det första så har man vänt på allting, (förutom annonserna) så att de är liggande i stället. Dessutom är texten så snävt satt gällande teckengrad/radavstånd etc. att det gör det hela ännu svårare att läsa. Och gul text mot vit botten? Hallå, vem fan kan läsa det?

Igor berättar lite om tankarna bakom sin design >>här<<.

Bra tidningar har alltid sin egen identitet och sitt eget uttryck. För läsaren ger en stark identitet och uttryck en starkare upplevelse.

En starkare upplevelse lyckades han då skapa hos mig, men den finns inga positiva inslag i denna upplevelse. Många svordommar har kommit över mina läppar sedan jag slet av plasten från tidningen och inser att tidningen är layotat på samma sätt som framsidan. Kliar mig i huvudet ett tag innan jag hinner snappa upp vad tusan det är frågan om. Funderar på vad detta är för tidning som har landat i min brevlåda. Inser att det verkligen är Cap & Design men att inget är sig likt. Vad tycker läsarna då? Emma tycker det är skoj med något nytt men delar även min uppfattning om att artiklarna inte är läsbara. Besökarna på Bold.se är inte direkt positiva de heller.

Vill man ta del av chefredaktören för Cap & Designs tankar kring detta projekt så kan man gör det >>här<<

Vidare skriver Per Torberger följande om Igors design:

Igors design är inte så lättillgänglig och direkt som vi har vant oss vid att kunna förvänta oss av magasin och tidningar. Istället kräver den avkodning och tolkning. Detta kan uppfattas som negativt i dagens samhälle, där snabbhet och enkelhet är dygder, men jag tycker att det är viktigt att visa på andra möjliga vägar. I analogi med uttryck som slow food och slow life, vill jag hävda att Igors design är slow design. Den kräver ett mått av tid, av intresse och hängivenhet, för att avkoda och förstå. Jag tror att detta stärker innehållet, i det att innehåll och form för läsaren blir så oerhört förknippat genom arbetet.

Själv är jag tveksam till om jag någonsin kommer ta till mig denna design och denna version av tidningen, hur slow life jag än lever. Hur mycket tid, intresse och hängivenhet jag än ger detta nummer för att överhuvudtaget kunna avkoda det hela och förstå vad det handlar om. Jag är inte där [ännu] och frågan är om jag någonsin kommer dit?

Är du nyfiken på vilka de tre kommande byårerna är som kommer vara med i detta jippi så kan du läsa mer om dem >>här<<. Själv hoppas jag att det i alla fall är ett läsbart nummer som dimper ned i min brevlåda nästa gång.