Att den här hösten skulle bli intensiv visste jag om ganska tidigt, men att den skulle bli fullt så här intensivt hade jag kanske inte räknat med.

Det har stormat en del på jobbet, [scheman och lektionssalar som inte har fungerat t.ex.], vilket har gjort att höstterminsstarten kanske inte riktigt blev vad vi alla hade hoppats på. Min hjärna går för högvarv dygnets alla vakna timmar [och även de timmar då jag sover för jag drömmer enormt mycket i perioder...]. Ovan på detta så strulade det en hel del med min handledare för exjobbet men nu är jag igång och skrev som bara tusan förra veckan. Det är ju den där omvända processen som gör mig något förvirrad mellan varven men jag fick respons från handledare idag och det var tummen upp för alla frågorna till min enkät utom en som jag fick formulera om [den var lite väl ledande]. Några fler frågor behöver fyllas på gällande identitet.

Just identitet är inte alltid så lätt att fråga ungdommar om, man är inte alltid så medveten om detta... Får klura lite till på detta område. Är det något som ska vara kvar i uppsatsen eller ska jag stryka det redan nu?

Utöver exjobb och undervisningen så har jag även blivit involverad i skolans marknadsföringsgrupp, [sent om sider, det blev något strul med mina kallelser där i början som gjorde att jag aldrig blev kallad till mötena. Mycket märkligt, men så var det.], och det första mötet var i måndags för min räkning.

Har en hel del frågeställningar kring detta att ta ställning till. Roliga saker men som sagt var, dygnets timmar räcker inte riktigt till. Samtidigt är det något jag verkligen vill göra. Hur långt kommer man på viljan? Räcker den hela vägen eller klappar min kropp ihop halvvägs eller när jag gått i mål? Är det värt det i så fall? Att säga att jag har en hel del viktiga och tunga beslut att fatta inom de närmaste dagarna är ingen underdrift.

Samtidigt som jag inser att hösten kommer gå fort, [herre min jisses, det är snart oktober, tiden bara flyger i väg!], så kommer det bli en tung period. Ska jag orka detta så behöver jag en morot, något att se fram emot. I min värld är detta en resa av något slag. Inser att höstlovet är inte att tänka på att åka bort och jullovet lika så. Går upp med exjobbet i början på januari och lovet behövs för att förbereda detta så någon resan då är inte att tänka på. Nästa lov är sportlovet i februari och det vore himla skönt att veta redan nu att då åker vi till XX.

Men det är ju det här med att resa, jag älskar det och maken inte fullt lika mycket. Han blir stressad bara jag nämner detta och får hjärtklappning.

Får klura lite till på detta och ta en diskussion med maken om hur vi löser detta. Antingen planerar vi något tillsammans eller så åker jag själv, eller?