| Sön | Mån | Tis | Ons | Tors | Fre | Lör |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 |
Att bredbandsbolagen ljuger om den utlovade hastigheten är knappast någon nyhet, men nu är det första fallet avgjort i ARN.
Kunden fick rätt och Bredbangsbolaget som var bolaget i fråga fick vackert sänka månadskostnaden.
Bredbandsleverantörern kommer dragandes med som "Upp till" gällande hastighet som har blivit till någon form av praxis bland leverantörerna. Får kunde betala för en 24Mbits-tjänst så ska man även hamna i närheten av detta.
Vi har själva haft stora problem med hastigheten sedan vi bytte till Glocalnets 24Mbits-tjänst. Det gick segare än segast, vi tappade uppkopplingen titt som tätt. De har sänkt hastigheten i olika omgångar och sedan höjt igen. Några 24Mbit/sek har vi då rakt inte.
Kanske är dags att dra igång en vänta till med kundtjänst med tanke på domen i ARN?
Mig veterligen så har det alltid varit officiellt att man inte garanteras den hastighet som tjänsten specifieras till. Man betalar för möjlig maxhastighet inte för att få en garanterad hastighet. Det finns hur många variabler som helst som påverkar hastigheten (kvalitet på nätverkskort, drivrutiner, operativsystem, kvalitet på nätverkskabel, kontakter i bostaden, kopparkablarnas kvalitet i huset, avståndet till telefonstationen, antalet abonnenter på telefonstationen osv osv).
Märker man att man inte når upp till den hastighet man beställt och anser att det inte är prisvärt så får man väl helt enkelt byta till en lägre hastighet eller prova en annan teknik än xDSL.
Utifrån ett tekniskt perspektiv kan jag förstå att 10 Mbit/s är en godtagbar hastighet för ett 24-abonnemang. Men ur ett juridiskt (konsument-) perspektiv är det inte godtagbart. ARN har slagit fast att den faktiska hastigheten skall ligga nära den utfästa maxhastigheten. Många konsumenter har således rättsligt stöd för prisavdrag (och som i mitt fall även skadestånd).
Juridiken i sådana här lägen utgår inte från vad som är tekniskt möjligt att åstadkomma, utan från vad konsumenten trodde att han eller hon skulle få när avtalet skrevs på. Eftersom marknadsföringen hela tiden basunerar ut maxhastigheterna, leds många konsumenter att tro att de faktiskt skall få en hastighet som ligger i närheten.