Det är ett gäng som har haft som projektarbete att anordna balen för ÅK 3. I måndags fick vi reda på att de även ville att några lärare skulle delta men jag kände att äh, det är ingen idé att engagera sig för jag har ingenting att sätta på mig.

Sen har tanken grott och visst tusan vore det urskoj att gå på bal så idag när två av kollegorna berättade att det nappat på erbjudandet och undrade om inte jag skulle hänga med också så ringde jag och anmälde mig och snodda åt mig den sista platsen. Sen var det bara att kasta sig hem och sprätta upp min mörkbruna sidenklänning och sy in den. Nu några timmar senare så kan jag ha klänningen igen. Sedan jag hade den sist [A & F bröllop hösten 2006] så har jag minskat ganska många kilon till följd av att klänningen var alldels på tok för stor.

Den är numera insydd ganska många centimetrar i båda sidorna och det som är kvar att göra att sy fast axelbanden och sedan fålla fast fodret kring dragkedjan för hand [vilket är så in i norden tråkigt och tidskrävande!].

Sen var det ju det här med den berömda solbrännan, även om jag satt ute i närmare en timme igår i solen så inte tusan har jag hunnit bli brun och nu ska jag dessutom gå på en bal i en klänning som endast har spagettitunna axelband till min vinterbleka hud. Tjoho vad tjusigt! Det är nog hög tid att leta fram brun-utan-sol-krämen och smörja in sig ikväll och även i morgon och hålla tummarna. Sen måste jag leta strumpbyxor och leta rätt på skorna och stryka sjalen till hör till klänningen.

Ha, det blir nog skoj det här, men inte vad jag hade tänkt mig i morse! ;-)