Vips så har det gått en faslig massa dagar sedan något blev skrivet här. Livet rullar på i 180 knyck och då prioriterar jag knappast att sitta framför datorn och blogga eller surfa.

I söndags hade vi dop hemma i trädgården för Miss X. Det har varit grått och regnet har stått som spön i backen dagarna innan så det var lite smånervöst att planera för ett utomhusdop men vi hade vädergudarna med oss. Söndagen bjöd nämligen på uppehåll och sol precis under själva dopet och även resten av dagen så det var inga som helst problem att vistas utomhus. Ibland har man tur helt enkelt!

Dopet blev personligt och härligt avslappnat där ute i trädgården och vi är väldigt nöjda. Samma präst som vigde oss för drygt 3 år sedan döpte nu Miss X hemma i vår trädgård. Personligt och precis så som vi önskade.

Därefter bjöd vi på potatisgratäng, vinbärsmarinerad kall fläskfilé med mangochutney sås, kycklingspett, sallad och hembakat bröd. Därefter följde två olika sorters macarons och en moussetårta. Allt blev fenomenalt gott och jag är nöjd!

Dock tog det en hel del på krafterna att förbereda och fixa inför dopet. Tack och lov kom mina föräldrar ner redan på tisdagen och har hjälpt till genom att passa Miss X och även hjälpt till med matlagning etc. Utan dem hade detta inte gått vägen!

Svärmor och svärfar ställde också upp och lånade ut kylboxar, stolar, porslin och gratängformar. Dessutom var svärfar här under tisdagen och tillsammans med maken så målade de fasaden på huset på baksidan så det såg snyggt ut inför dopet. Vi påbörjade nämligen ommålningen av huset förra sommaren men hann aldrig färdigt. Denna sommar har inte tiden räckt till plus att vädret har inte direkt varit målarvänligt. Antingen över 30 grader varmt eller spöregn. Inget alternativ är särskilt målarvänligt.

Men med hjälp från svärfar så blev större delen av baksidan av huset äntligen färdigmålat! Himla bra!

Nu är dopet avklarat och det som är kvar på listan är nu att fixa tackkort. Dels från dopet så klart, men även till dem som uppvaktade Miss X i samband med hennes födelse. Det är hög tid att få tummen ur och fixa detta, hon blir ju ändå 5 månader i nästa vecka. Rent pinsamt att vi inte har fått iväg några kort än. Vad ska jag säga, tiden har inte räckt till? Det blir svårt att få till något när den lilla damen i stort sett kräver underhållning dygnet alla vakna timmar. Det är först de senaste veckorna hon har insett att det kan vara ganska trevligt att ta sig en tupplur i vagnen under dagen.

Denna tupplur kan vara allt ifrån någon ynka minut till upp emot två timmar. Är det närmare timmen så hinner man ju en del, men då jag aldrig vet hur länge hon behagar sova så är det svårt att veta vad man ska ta sig för.

Men nu är vardagen återigen här och förhoppningsvis så ska väl någon form av rutin sätta sig så att det känns som om dagen utnyttjas till fullo framöver.