En och annan promenad i det vackra höstvädret har det blivit de senaste veckorna. Det största bekymret just nu är att solen lyser in på Miss X och det är ett evigt meckande med en filt för att den inte ska lysa rätt i ögonen på henne. Suffletten är givetvis uppdragen, men vad tusan hjälper det.

Tips på hur man hanterar detta?

Canon 500D släpps och jag börjar fundera på om det kanske inte vore dags att byta ut min gamla trotjänare 350D mot ett nyare och fräschare kamerahus. Klämmer och känner på den och tycker att jo, den här skulle jag nog allt gilla.

Men tiden går och inget inköp blir gjort. Börjar i stället fundera på om jag bara skulle ta och satsa på ett nytt objektiv i stället, ett reseobjektiv, Canon EF-S 18-200/3,5-5,6 IS, som kändes himla bra. Gillar att det går från 18mm och bildstabiliseringen kändes också helt ok.

Men sen funderar jag fram och tillbaka och kan inte bestämma mig om jag ska sats på ett nytt hus i kombination med objektivet eller bara objektivet.

Så öppnar jag ett reklamblad som damp ner i brevlådan idag och ser att man kan förhandsboka en Canon 7D för leverans i början av oktober och nu börjar det bli riktigt snurrigt.

Jisses, den kamera känns ju som klippt och skuren, en sån vill jag nog ha, men, [ja, det finns nästan alltid ett men], frågan är om den hinner komma ut tills vi är i New York så jag kan köpa den där och tjäna några kronor (ganska många med dagens dollarkurs)? Nästa fråga är väl om jag kommer uppleva 7D-huset som för stort och för tungt = då blir kameran liggande och en sådan kamera gör ingen människa glad.

Jisses vad jobbigt det blev nu då, och inte hinner jag känna och klämma på kameran innan vi åker heller, eller? Gissar på att det lär bli grymt långa köer för att få ett sådant kamerahus. Frågan är vilken butik som snabbast har ett demoex som jag kan klämma och känna på innan den 15 oktober?

Vips så har det gått en faslig massa dagar sedan något blev skrivet här. Livet rullar på i 180 knyck och då prioriterar jag knappast att sitta framför datorn och blogga eller surfa.

I söndags hade vi dop hemma i trädgården för Miss X. Det har varit grått och regnet har stått som spön i backen dagarna innan så det var lite smånervöst att planera för ett utomhusdop men vi hade vädergudarna med oss. Söndagen bjöd nämligen på uppehåll och sol precis under själva dopet och även resten av dagen så det var inga som helst problem att vistas utomhus. Ibland har man tur helt enkelt!

Dopet blev personligt och härligt avslappnat där ute i trädgården och vi är väldigt nöjda. Samma präst som vigde oss för drygt 3 år sedan döpte nu Miss X hemma i vår trädgård. Personligt och precis så som vi önskade.

Därefter bjöd vi på potatisgratäng, vinbärsmarinerad kall fläskfilé med mangochutney sås, kycklingspett, sallad och hembakat bröd. Därefter följde två olika sorters macarons och en moussetårta. Allt blev fenomenalt gott och jag är nöjd!

Dock tog det en hel del på krafterna att förbereda och fixa inför dopet. Tack och lov kom mina föräldrar ner redan på tisdagen och har hjälpt till genom att passa Miss X och även hjälpt till med matlagning etc. Utan dem hade detta inte gått vägen!

Svärmor och svärfar ställde också upp och lånade ut kylboxar, stolar, porslin och gratängformar. Dessutom var svärfar här under tisdagen och tillsammans med maken så målade de fasaden på huset på baksidan så det såg snyggt ut inför dopet. Vi påbörjade nämligen ommålningen av huset förra sommaren men hann aldrig färdigt. Denna sommar har inte tiden räckt till plus att vädret har inte direkt varit målarvänligt. Antingen över 30 grader varmt eller spöregn. Inget alternativ är särskilt målarvänligt.

Men med hjälp från svärfar så blev större delen av baksidan av huset äntligen färdigmålat! Himla bra!

Nu är dopet avklarat och det som är kvar på listan är nu att fixa tackkort. Dels från dopet så klart, men även till dem som uppvaktade Miss X i samband med hennes födelse. Det är hög tid att få tummen ur och fixa detta, hon blir ju ändå 5 månader i nästa vecka. Rent pinsamt att vi inte har fått iväg några kort än. Vad ska jag säga, tiden har inte räckt till? Det blir svårt att få till något när den lilla damen i stort sett kräver underhållning dygnet alla vakna timmar. Det är först de senaste veckorna hon har insett att det kan vara ganska trevligt att ta sig en tupplur i vagnen under dagen.

Denna tupplur kan vara allt ifrån någon ynka minut till upp emot två timmar. Är det närmare timmen så hinner man ju en del, men då jag aldrig vet hur länge hon behagar sova så är det svårt att veta vad man ska ta sig för.

Men nu är vardagen återigen här och förhoppningsvis så ska väl någon form av rutin sätta sig så att det känns som om dagen utnyttjas till fullo framöver.